29/11: Flygplatsbelägringen i Bangkok fortsätter. Begreppet ”demokrati” nämns ständigt i samband med anti-regeringsdemonstrationerna. Detta blogginlägg gräver djupare i den demokratiska situationen i Thailand och i vilken riktning de olika sidorna vill föra den.

Situationen i Thailand är än mer spänd. Demonstranterna vägrar vika en tum, regeringen likaså; polisen avvaktar att ingripa och militärens lojalitet är högst oklar. ”Vi har ju rätt att utnyttja våra demokratiska rättigheter”, framförs ideligen som motivering till belägringen av Bangkoks två flygplatser.

Anti-regeringsdemonstranterna kallar sig People’s Alliance for Democracy (PAD) — det vill säga ”folkets allians för demokrati”. Med det namnet är det lätt att förledas tro att demokrati ännu inte införts i Thailand. Så är emellertid långt ifrån fallet. Pudelns kärna är i stället den thailändska definitionen eller formen av demokrati.

PAD bildades under slutet av 2005 som en lös sammanslutning av individer — främst från Bangkoks övre medel- och överklass, med tydliga kopplingar till såväl demokratpartiet och armén som till prominenta rojalister — som utvecklat ett bokstavligt hat mot dåvarande regeringen (Thai Rak Thai i egen majoritet) i allmänhet och premiärminister Thaksin i synnerhet. I nästa blogginlägg kommer vi att titta närmare på vad detta hat består i och hur det artikulerats och motiverats av PAD — oftast genom orden korruption och röstköp.

Under PAD ”Fas 1” var målet att störta Thaksin och hans regering. När militären störtade regeringen genom en stadskupp i september 2006 upplöstes PAD då man ansåg sig ha nått sitt mål — demokrati åt folket. Det tog dock inte mer än ett par månader efter det allmänna valet i december 2007 innan PAD ”Fas 2” var igång. Orsaken var att demokratpartiet, vilket är det enda stora oppositionspartiet mot Thaksin-sidan, endast lyckades erövra 34 % av riksdagsmandaten, medan det nya Thaksin-relaterade partiet (People Power Party, reinkarnationen av det upplösta Thai Rak Thai) vann 49 % av mandaten och därmed, tillsammans med fem andra små partier, kunde skapa en koalitionsregering med sammanlagt stöd av 70 % av Thailands befolkning.

Folket hade talat och landets regering tillsatts därefter — vad normalt betraktas som realiserad demokrati. Så vilket demokratiskt problem ansåg PAD denna gång stod i vägen för folket? PAD anser att demokrati i Thailand uppnås genom en så kallad People Revolution Government (”folkets revolutionsregering”). Inte helt oväntat ser valsystemet — kallat ”new politics theory” — ut på ett sätt som skiljer sig från konventionell demokrati; PAD vill att endast 30 % av riksdagsmandaten ska väljas direkt av folket, medan resterande 70 % ska utses av olika andra grupperingar (som dock inte fullt ut specificerats, varför var och en kan dra sina egna slutsatser om deras sammansättning).

Vän av ordning undrar avslutningsvis stillsamt vad som händer med de demokratiska rättigheterna för de 70 % av befolkningen som genom allmänna och fria val gett sitt stöd åt regeringen? Är inte upprätthållande av lag och ordning en demokratisk rättighet ett lands befolkning kan förvänta sig av den valda statsmakten? Är belägring av landets två största flygplatser en demokratisk rättighet om man klär sig i gult och påstår sig kämpa för folket och kungen? Svaren på rubrikens frågor blir ofrånkomligen att PAD:s anti-regeringsdemonstrationer vill föra Thailand från demokrati — ett begrepp som PAD uppenbarligen är emot i den form vi västerlänningar är vana vid.

Frågor eller kommentarer? Klicka här. /Red 29 nov 2008