I samband med att den nya huvudstaden, ”Krung Thep” (Bangkok), grundades år 1782 av Kung Rama I, fanns det endast utrymme för en mindre grupp att sköta styret av landets statliga institutioner. För att ena folket tog regeringsgruppen ganska snart initiativet till konceptet ”thainess”, något som skulle ligga under monarkin. Detta sågs som ett rationellt sätt att skapa en samhörighetskänsla bland Thailands befolkning. Efter att såväl nationen som religionen blivit parametrar med hög prioritet hos thailändarna, ville regeringsgruppen även söka fastställa monarkins, d v s Kungens, formella position i samhället. Till slut var det Kung Varjiravudh (Rama VI) som uttalade dåvarande Siams tre grundvärden, nämligen: Nationen, Buddhismen och Monarkin.
Makten i Thailand skiftades från monarkin till militären år 1932. Trots detta lämnades de tre grundvärdena orörda. 7 år senare bytte Thailands makthavare namnet Siam mot just Thailand. Ett nytt prioriteringsområde för Thailand och dess befolkning kom att införas i slutet av 50-talet, nämligen utveckling. Större vikt kom att läggas vid värden som välfärd, effektivitet och nationella framsteg. Det var militären som börjat inse att något måste göras i moderniseringshänseende. Grundförutsättningen för att landets säkerhet skulle kunna upprätthållas krävde att den ekonomiska utvecklingen började ta fart.
