Under 2006 blev det allt tydligare att utlänningarna blev lite mer avvaktande till husinvesteringar i Thailand. Trenden var högst troligen ett direkt resultat av att de inrikespolitiska förutsättningarna ändras genom militärkuppen i september 2006. Läs gärna mer om vad som hänt i Thailand den senaste tiden i vårt avsnitt om Thailands nutidspolitik. Militärregeringen hade bland annat siktet inställt på att genomföra ändringar av den thailändska Foreign Business Act, något som inte minst skulle innebära att det skulle bli svårare för utlänningar att starta företag i Thailand och lägga ägandet av marken i detta. Inget formellt beslut fattades dock, varför lösningen fortfarande är möjlig, men samtidigt aningen riskfylld och omständlig. Förbjuds modellen, vilket en del bedömare anser troligt, är lösningen inte att rekommendera. Mot denna bakgrund avråder idag de flesta advokater i Thailand från användande av företagsmodellen vi utlänningars köp av hus med mark i Thailand.
Som en konsekvens av att företagsmodellen har kommit att tappa i popularitet, har istället modellen med markarrende blivit alltmer använd. Idag använder de flesta husprojekt som riktar sig mot utländska köpare en arrendelösning. Modellen innebär normalt att husköparen, från det markägande bolaget, arrenderar marken som huset står på under 30 år. Vid utgången av 30-årsperioden har vanligen husägaren möjlighet att förlänga avtalet med ytterligare 30 år. Detta kan dock bara göras till en sammanlagd period av 90 år. En källa till bekymmer är dock att förlängningen av arrendeperioden är mer omständlig än vad som ibland framgår. Bland riskerna kan nämnas faktorer som att projektbolaget kan låna pengar med marken som pant, att projektbolaget väljer att inte förlänga arrendet samt faran att projekbolaget går i konkurs.
