”Savadi kaa/krap”, sammanförda handflator och bugande gester utgör de centrala bitar i en ”wai” — det vill säga att hälsa på thailändskt vis. Detta möts man av dagligen i Thailand, gånger flera, varför det kan vara bra att vara förberedd på vad det innebär.
Istället för att hälsa genom att skaka hand är det i Thailand praxis att man hälsar genom att göra en så kallad ”wai”. Det är dock väldigt lätt att som utlänning göra waien på ett felaktigt sätt. Anledningen är att det finns olika nivåer av wai. När man gör en wai sätter man ihop handflatorna samtidigt som man håller fingrarna utsträckta och sammanhållna. Därefter för man händerna till huvudpartiet. Händerna hålls olika högt beroende på hur ”hög” personen man ska hälsa på är. Exempelvis ska en yngre person hålla sin wai högre än en äldre när dessa båda personer hälsar på varandra. Det ska dock påpekas att thailändarna normalt inte är särkilt petiga med om man skulle råka ”waia” på fel nivå — handlingen ändå talar om att man försöker vara hövlig och visa dem respekt.
När en thailändare passerar en annan thailändare är också huvudpositionen viktig. När en yngre thailändare passerar en äldre bör den förstnämnde hålla en lägre huvudhöjd än den senare. I det fall den äldre personen sitter ner innebär detta att den yngre kan komma att behöva böja på sig ordentligt. Eftersom utlänningar, så kallade ”faranger”, i Thailand anses ha en hög position är det inte ovanligt att en del thailändare kurar ihop sig aningen när man som farang blir passerad. Detta gäller generellt oavsett om utlänningen är äldre eller ej.
